Ångest & stress...

...känner jag för det här med förskoleplats och hur man pusslar ihop sina arbetstider med lämning och hämtning sen. Det är inte så enkelt och självklart som det verkar för vissa. De bara ställer sina ungar i någon kö och tar sedan den plats de får utan att tänka på om det är ett bra ställe eller om ungen kommer att trivas där. De verkar mest lättade över att ha fått en plats överhuvudtaget och kan pusta ut för att sedan gå lättad till jobbet. Jag skulle inte ens kunna gå till jobbet om jag inte visste att det ÄR ett bra ställe för mitt barn. Jag vill ha järnkoll på platsen och de andra ungarna innan jag släpper mitt lilla gryn.
Och vad sjuton gör man om man nu inte får plats på det stället man sökt? Börjar det hela om då och man måste ställa sig i kö på nytt och vänta på nästa besked? Hur länge kan man vara borta från jobbet egentligen? Jag fattar inte mycket när det gäller det här med köer och plats besked. Sen vill man ju inte vara den där föräldern som lämnar först och hämtar sist... fy vad hemskt. Man vill väl träffa sitt barn med än 2-3 timmar om dagen!?? Hemma kl. 18 i bästa fall, laga mat, äta mat, bada barn och sen godnatt. Nä, så vill inte jag ha det de första åren ialla fall. Kalla mig omodern hemmafru-wannabee om ni vill men det är så jag tycker om livet med småbarn. Skaffar man barn får man fan ta hand om dem och spendera så mycket tid med dem som möjligt. Gäller både mammor och pappor!

Nu ska jag skriva ett mail till min chef och medela att jag inte kan börja jobba förrän tidigast VT 2011.