Världens snällaste bebis...

...har jag! Jag kan skatta mig lycklig över att min älskade dotter är så lätt att ha å göra med. Hon gnäller nästan aldrig fast jag drar med henne på rövartåg hit och dit eftersom jag, min rastlösa själ, inte kan vara hemma en hel dag. Igår fick vi följa med kusin Linnéa och faster Sandra på Grönan :) Fullproppat med folk och inte speciellt bebis-vänligt med alla straka ljud och så... men inte ett enda litet gnäll fick jag höra på hela dagen. Kusin Linnéa verkade inte gilla Grönan alls. Inte ens när hon fick pannkakor med grädde blev hon glad :(.

Vi körde 5-kamp och det är hur kul som helst. Till sist bestämde jag mig för att försöka vinna en jätte-Plopp till min älskade Roberth och jag som ALDRIG vinner någonting, hade turen på min sida. Jag satsade iof en 100-ing vilket gav ganska många nummer, men ändå... YEAH! Den satt bra! Gissa om Robban blev glad när jag kom hem med en Plopp lika stor (liten) som mig själv...?

Nu ligger de och väntar i en skål på hungriga gäster. OBS!Svenska Psalmboken i bakgrunden har absolut ingenting med saken att göra ;)OBS! Ärligt talat så är jag inte ett dugg sugen när de ligger där i en fet hög framför ögonen... Less is more när det gäller godis. Har man bara några bitar så blir man sugen på mer och har man en fylld påse så vill man inte ha... konstigt det där!

Idag åkte jag och Alice in till stan för lite shopping eftersom det skulle bli dåligt väder. Men som vanligt så kan TV4 vädret fanimej aldrig spå rätt =( Till min förvåning så spricker molnen upp och det blir värsta sommaren ute, så vi åker till Gallerian som har närhet till mysiga uteplatser och sol när man shoppat klart. Det blev 2 st T-shirts till Robban, en prickig fin topp till mig, en bedårande sol-hatt och ett par små skor till Alice från Mexx och lite silvershampo till mig så jag kan få bort det sista orange-aktiga i mina slingor. Jag blev visst inte så nöjd med håret när jag tänker efter :(. Nu är det 2a gången jag inte blir nöjd. Men jag ska ringa imorgon och be att få komma tillbaka och räta till det värsta (om det går).

Tänk... jag har sutit här i ca 15 minuter nu och inte ett pip ifrån Alice. Hon sitter på golvet och leker med sin boll och docka. Hon är så himla snäll och go så jag blir helt kär och varm i kroppen. Mitt lilla liv... det är hon verkligen! *LOVE*